Swedishyogagirl på IG, Jenny Kruseborn utanför, inköpsdirektör, nybliven mamma samt tävlande badmintonspelare på elitnivå. Med ett flertal guld i både veteran -SM och veteran-EM, och med siktet inställt på VM på Nya Zeeland 2025. Vi träffades för att höra hur Jenny gör för att hinna och orka med. Och hennes tips för att försöka skapa den berömda och för många efterlängtade balansen.

Berätta, vem är @swedishyogagirl?

 Ja, vem är jag egentligen? Enligt mina nära och kära en person som försöker se saker positivt om det går, som har lösningar på det mesta. På gott och ont kanske. Är en bra lyssnare och ett enormt driv.  Jag har till dagens datum jobbat ca 15 år i skönhetsbranschen (50-60h veckor) med att utveckla, bygga och marknadsföra olika varumärken. Parallellt har jag underhållit min badmintonkarriär, yogat, sprungit, fått 4 bonusbarn och ett eget barn. Så kan man lugnt säga att driv, fokus och vilja har behövts under dessa år.

Jag lanserade mitt yogakonto när jag och min bästa vän Linda Voltaire låg i en solstol i Marbella med ett glas rosé i handen. Vi tyckte nog båda där och då att livet var mer än topp!  Jag tyckte det var en rolig idé att starta ett yogakonto, klev upp på muren vid beachcluben och knäppte min första pose! Och på den vägen är det. Kontot har utvecklats från att innehålla mestadels yoga till att idag inkludera hälsosam mat, annan träning och en del bebisuppdateringar.

Planen framåt är att fortsätta inspirera till rörelse men också till återhämtning och njutning. Allt handlar ju om balans. Målet är helt klart att hela tiden fortsätta jobba på worklife-balance kommande år, för blir man någonsin klar…?

Du har spelat och tävlat i badminton i stort sätt hela ditt liv. Vad krävs för att bli en bra badmintonspelare?

Det är en väldigt komplex sport, sägs vara den ”snabbaste” i världen. Det krävs både fysik för att spela långa och många matcher. Taktik för att läsa spelet och motståndaren. Teknik för att klara sportens hastighet och för att kunna slå de svåra eller avgörande slagen. Och inte minst krävs det mental styrka (något som det pratas alldeles för lite om och tränas alldeles för lite) för att hantera nervositet och press. Samt för att orka hålla koncentrationen genom en hel match eller tävling. Det är en av anledningarna till att jag älskar sporten. Att den innehåller så många delar. Man kan alltid utvecklas lite mer inom något område.

Hur arbetar du med återhämtning för att optimera dina prestationer?

Jag dricker vatten med elektrolyter, tar extra magnesium efter tuffare träning och tävling. Och jag dricker proteinshake för att musklerna inte ska brytas ner. Sedan försöker jag basta IR-bastu en gång i veckan och då använder jag gärna Curams massage koppar på vader och lår för att öka cirkulationen. Jag använder kopparna framförallt efter att jag har tränat och tävlat mycket för att påskynda och underlätta återhämtningen. Den dynamiska är en favorit på vaderna (som tar mycket stryk i badminton). Det känns ordentligt men är så skönt efteråt. De statiska kopparna sätter jag runt knät och axlarna.

Sedan är det viktigt för mig att inte bara återhämta kroppen utan även huvudet. Jag försöker att ta det lite lugnare med att-göra-listan dagarna efter en tävling. Mediterar lite extra och tar gärna en längre promenad där tankarna bara får flyga.

Att ha ett jobb som innebar 60h veckor och sedan prestera på badmintontävlingar på fritiden har i tider varit extremt utmattande för både kroppen och psyket. Sedan jag fick barn har jag börjat ta det lite lugnare. Att vara gravid och mammaledig blev lite som en vändpunkt, jag tvingades stanna upp och fundera och prioritera. Jag mediterar mer, tävlar inte lika ofta och lägger in fler vilodagar. Jag har en bit kvar till att hitta full balans (om man nu någonsin gör det). Men idag tränar jag mer för att må bra och känna mig pigg och stark än att enbart fokusera på presentationen att bli bättre, starkare, snabbare.

Hur ser dina dagliga rutiner ut för att du ska må så bra som möjligt?

Jag börjar alltid dagen med en kopp varmt vatten med citron i, det gör jag aldrig avkall på. Och jag behöver en havrecappuccino för att kicka igång kroppen. Jag äter alltid frukost, gärna en hälsosam med både bra fetter, fibrer och protein (bananpannkakor med proteinpulver i är en favorit eller en knäcke med ägg och avokado). Jag försöker komma ut en stund varje dag. När jag var mammaledig tog jag en lång promenad nästan varje dag vilket var så skönt. Bara låta tankarna flöda fritt. Det finns liksom ingen ”att-göra-lista” när man är ute och går. Jag försöker få in lite self-care varje vecka i form av hårmask, dubbelschamponering, peeling, måla naglarna mm. Och sedan försöker jag använda ansiktskoppen en gång i veckan för att öka cirkulation, väcka lymfan och helt enkelt addera lite extra glow. Det kan man inte få för mycket av när man har ständig sömnbrist. För att behålla närvaro och fokus mediterar jag 3-4 ggr i veckan.

Vilka är dina inspiratörer?

Min bästa vän Linda som driver @yogawithasilverlining inspirerar mig att tänka nytt och att våga följa sitt hjärta. Vi är båda överens om att åren med 60h veckor var lärorika och många gånger roliga, men det finns annat att leva för än jobb. Hälsan borde ändå alltid komma först.

Min kille är en stor förebild och jag skulle gärna hitta en balans som hans i framtiden. Han har skapat ett liv där han har fri tid att göra det han älskar och umgås med familjen men samtidigt ha ett givande och roligt jobb där han inte behöver jobba ihjäl sig. Drömmen ju!

Vad är det mest utmanande du har varit med om och vad lärde du dig av det?

Jag hade en ganska lång period, några år, där jag så här i efterhand, nog var på väg in i den berömda väggen. Jag jobbade jämnt, och när jag inte jobbade, tävlade jag i badminton, reste med kompisar eller var ute på något socialt. Jag blev yr, illamående flera ggr i veckan, panikattacker, svårt med andning, kunde inte sova. Och jag började ducka sociala sammanhang och situationer där jag inte hade någon av mina nära med. Nu kan jag ju undra hur jag kunde leva så under så lång tid, hur stod jag ut? Det här pågick i flera år, på många sätt blev nog faktisk covid räddningen för mig. Även om jag mådde bättre åren innan covid så var det långt ifrån bra. Så när vi började jobba hemifrån och jag fick mer lugn omkring mig, mer tid att ”umgås” med mig själv, var otroligt bra för mig och min hälsa. Sedan kom en mammaledighet på det. Att uppfostra och umgås med en bebis är fasiken mer utmanande än något jobb jag haft. Och det är ju dessutom nästan dygnet runt. Men också underbart, utvecklande och en helt annat typ av stress som passade mig bra just då. Jag fick möjlighet att fundera en del och kom fram till att jag vill må bättre, ha mer energi, mer tid över för familj och vänner och kanske det viktigaste av allt, mer tid för mig!