Sofie Nelsson är utbildad löptränare genom Svenska friidrottsförbundet, hon har coachat löpargrupper i många år och är en av Asics frontrunner. Hon är även en av dem som har testat det program Curam har skapat i samarbete med Magasin Spring, ”Koppning för löpare”. Vilket hon gav stora tummen upp för. Då hon upplever att musklerna blir mjukare och smidigare. Samt att det efter ett tufft pass hjälpte till att snabba på återhämtningen.

Hur kom det sig att du började med löpning?

Jag började springa för drygt tio år sedan när jag studerade Media och kommunikationsvetenskap i Jönköping. Jag tränade en hel del på gym då. Framför allt gick jag på gruppträning och tyckte det var riktigt kul. Men så började jag springa ute då det var ett skönt sätt att varva ned på och rensa hjärnan. Jag sprang utan klocka så hade ingen aning om hur fort eller långt jag sprang, det var bara skönt. Sen deltog jag i vårruset i Jönköping och blev fyra. Det var något som jag gick i gång på med att tävla och utmana mig själv i löpning, så jag bestämde mig för att skaffa en löparklocka och springa fler lopp. Året efter köpte jag en kompis startplats till Stockholm Marathon och hade ingen aning om vad det innebar. Jag fick för mig att det vore bra att ha testat distansen innan loppet, så jag hade med mig min syster på cykel. Och i korgen hade hon vattenflaska och lite russin när vi drog iväg på en runda på ca fyra mil. Det gick bra och jag visst nu att jag orkar ta mig runt åtminstone. När jag stod på startlinjen till Stockholm marathon 2012 var det 4 grader, regn och blåst i juni. Jag hade ju inte så mycket att jämföra med så jag drog iväg i spöregnet och hade ganska kul längs vägen, trots vädret. Klarade det på 3:50 och var jättenöjd. Och kände att detta vill jag göra mer av. Sen har det bara rullat på med löpningen och jag har sprungit maran som snabbast på 2:47 och kommit topp 10 på SM på 10, 21 och 42 kilometer.

Vad är det du uppskattar mest med löpning?

Jag älskar friheten och att det kan vara allt från en träningsform, till något socialt, till att upptäcka världen. Jag njuter av känslan av att springa och behöver det för att må bra.

Hur ser din löpning ut i vardagen och tränar du något annat?

Jag önskar att jag var bättre på att få in mer rörlighet och styrka i min träning. Jag försöker gå på ett yogapass varje vecka samt köra lite styrka med mina löpargrupper, så att även jag själv får min veckodos. Jag springer i princip varje dag men då är vissa pass tuffa intervaller, några lugna distanspass och några långpass.

Vad är det bästa med att vara coach?

Jag tycker det är fantastiskt kul att få inspirera andra till att hitta samma glädje i löpning som jag har gjort. Det är för mig något mer än bara en träningsform. Det är ett sätt att umgås, uppleva nya platser, koppla av, utmana mig och att känna frihet.

Löpningen är en del av mitt liv och min vardag. Jag coachar löpargrupper och träffar kompisar för att springa. Ett favortipass är fredagsmorgnar då jag och mina kompisar ses för att springa och avslutar passet med gemensam frukost på ett bageri i stan. Då får man en perfekt start på dagen.

År 2017 sprang du”Great wall marathon”! Berätta!

Det var en fantastisk upplevelse och jag vann faktiskt denna startplats och resa. Så jag och min kille fick njuta av detta äventyr tillsammans. Vi hade varit i Kina på muren tidigare men såklart inte sprungit ett maraton där innan. Loppet gick en otroligt varm dag och temperaturen låg på nära 40 grader. Ungefär en tredjedel av loppet går på muren och resterande genom närliggande byar. Totalt passerar man 5000 trappsteg och en ganska kuperad bana så hit åker man inte för att springa snabbt. Jag hade sprungit Barcelona marathon på 2:47  den våren och på Kinesiska muren sprang jag på dryga 4 timmar bara någon månad senare vilket säger en del om banan. Och att gå i mål som första dam var mäktigt och något jag kommer minnas! Många löpare fick bryta pga värmen och min kille kollapsade istället strax efter målgång. Allt gick bra men det säger en del om hur tufft det faktiskt var den dagen.

Vad har du för drömmar och mål med din löpning?

Jag drömmer nog likt många andra om att springa i New york, men även Tokyo vore häftigt. Sedan älskar jag äventyrlig löpning så att springa häftiga lopp i bergen känns lika lockande. Tex i alperna där de har Marathon du Mont Blanc. Jag springer också för att uppleva så att åka och springa på nya platser ger mig väldigt mycket energi och inspiration. Sen har jag även som mål att bli ännu snabbare på milen upp till maraton.

Hur ska man träna innan ett maraton eller halvmaraton som en ”vanlig motionär”?

Mitt bästa tips är att börja i tid om man inte redan är igång med sin löpning när man anmäler sig till ett lopp. Det handlar inte om att man måste springa för att få en bra tid. Men för att få en bra upplevelse av loppet. Är du inte förberedd kommer det högst troligt bli väldigt jobbigt och inte alls ett roligt minne. Att följa ett schema är ett bra förslag för att veta att man är på rätt spår för att nå sina mål. Träningen bör anpassas efter den distans man vill springa. Och att träna för ett maraton behöver inte innebära att du springer att maraton på träning. Men du behöver däremot vänja kroppen vid att vara ute längre så pass på upp mot 32 km eller 3 timmar kan vara bra. Hitta en nivå som passar och ta det därifrån.

Kan alla springa ett maraton/halvmaraton enligt dig?

Jag vill tro att alla som vill springa ett halvmaraton/maraton kan klara av det. Men det gäller att vara ödmjuk om man inte är en van löpare. Det är långt och krävs lite förberedelser. Men med rätt grund är jag övertygad om att det går för alla!

Vad innebär maratonfart?

När jag säger att någon ska hålla sitt maratontempo på ett pass så brukar jag mena den ”tävlingsfart” man har på ett maraton. För mig skulle det innebära ca 3:55min/km. För någon annan kan det innebära 5:30min/km osv. Detta kan vara svårt att veta om man inte sprungit ett maraton eller tränat för ett visst tempo på distansen. Men det finns inget generellt tempo att referera till. Men ju längre du springer desto långsammare går det kan man säga. Dvs du har troligen inte samma tempo om du ska tävla på 5km som om du skulle springa lopp på 42km.

Kan du nämna några placeringar du är extra nöjd med?

Jag är nöjd med min 6e plats i Barcelona marathon med tiden 2:47. Jag är också nöjd med mina resultat på SM på flera distanser. Egentligen är jag oftast nöjd när jag gått i mål. Jag tänker att det var vad kroppen orkade idag och att jag genomförde loppet känns alltid som en vinst. Däremot kan jag känna press från andra att jag borde prestera. Som när man får frågan inför ett lokalt lopp innan start ”Du vinner väl idag?”. Då kan jag känna att jag har höga förväntningar på mig och att jag inte vet om jag kan leva upp till dem. För även om man är i god form kan allt hända och dagsformen är avgörande för resultatet.

Berätta om något härligt resminne!

Jag älskar att kombinera resor med löpning så jag har många fina minnen från tex att ha sprungit runt Mont Blanc på fyra dagar med några vänner. Vi sprang totalt 17 mil och 10.000 höjdmeter på dessa dagar. Men med fantastiska vyer och bra sällskap var det ganska lätt. Vi sprang med all packning och bodde på små vandrarhem uppe i bergen längs vägen och fyllde på vatten och mat i byar vi passerade.

Under pandemin, när det inte var några lopp, hur höll du uppe motivationen och vad lärde du dig av detta?

Jag hade ganska lätt för att motivera mig. Jag har ju lika stor passion för att springa för äventyret som för att prestera så mycket fokus hamnade på att testa nya leder runt om i Värmland och Dalsland där vi bor. Det blev också mycket social löpning med de närmsta vännerna. Det är fördelen med en sport som utövas utomhus. Så vi blev inte så begränsade.

Du är nu gravid, stort grattis! Vill du dela med dig av dina upplevelser om hur det är att vara gravid och löpare?

En bergochdalbana att vara gravid och löpare. I alla fall för mig. De första 17 veckorna var jag starkare än någonsin och sprang mer eller mindre som vanligt i mängd och intensitet. Magen hade inte börjat växa och hade inte så stora problem med något annat heller den första tiden. Jag sprang tex milen på 35.07 på ett testlopp på löpband i vecka 16. Jag tror det funkade för mig eftersom jag är van att springa så mycket och att jag ändå lyssnade på kroppen.

Men efter vecka 17 fick jag lära mig vad foglossning var. Trodde först att min onda rumpa/ländrygg var pga överbelastning i och med löpningen. Men så var det icke. När man är i den perioden av graviditeten börjar ett hormon utsöndras som ska göra bäckenet mjukare inför förlossningen och har man då otur så får man ont av det. En del klarar sig utan att ens märka av det. Jag började halta när jag gick och löpningen gick från 100 till 0 på en dag. Jag fick anpassa träningen och crosstrainern blev min nya vän i kombination med lite mer styrka. Efter några veckor lättade allt och jag kunde gå och till och med jogga lite utan att få ont. Sen kom ett nytt bakslag och jag fick ännu ondare av att bara gå. Så jag tror att jag kommer behöva bli bra kompis även med cykeln utomhus för att ta mig igenom denna graviditet någorlunda. Det kan låta som en löjlig sak att vara bitter över, för i övrigt ser allt väldigt bra ut och bebisen verkar må bra. Men för en som är van att röra på sig mycket varje dag blir det en tuff omställning för det mentala. Hade mitt största intresse varit att sitta inne och virka hade jag kanske inte klagat alls.

Tankar gällande din löpning sen när du blir mamma?

Jag ser det som att livet inte behöver ändras så mycket bara för att man får barn. Jag tänker att barnet blir en del av det liv jag hade innan och något som bara gör det ännu lite roligare! Sedan kanske man får ta vara på tiden på ett annat sätt och bli lite mer flexibel i sina planer. Men där är ju löpningen perfekt för jag kan ge mig ut när som helst. Inga tider att passa och jag kan gå direkt utanför dörren. Har jag tur kan bebisen följa med i vagn på löpturerna så småningom och haka på våra frukostar med vänner på fredagar. Jag vill även fortsätta prestera och springa snabbare om kroppen vill. Livet tar inte slut bara för att man får barn, det blir bara en ny liten krabat som förgyller det liv man redan har.

Berätta om träningscampen du leder med Pampas!

Dessa träningsresor är underbara och vi åker till små pittoreska byar i Spanien. Oftast till området kring Pyreneerna där vi springer olika turer i bergen varje dag och kombinerar det med allt från god mat och dryck till vinprovning eller olivoljeprovning för den som vill, fint boende och härlig gemenskap. Nu har det varit lite paus pga pandemin och nu ytterligare pga bebis i magen. Men ser fram emot att åka iväg igen.

Jag anordnar även mindre event hemma i Sverige också och då ofta ihop med spa/herrgårdsanläggningar. Där är det samma fokus på att kombinera härlig löpning med att njuta av god mat och avkoppling i vacker miljö. Resorna till Spanien kräver lite mer löpvana och eventen på hemmaplan passar allt från nya till vana löpare.

Vet att du är en flitig användare av Curams massage koppar, kan du dela med dig av hur du använder dem helst?

Jag älskar att använda mina koppar från Curam. De är så smidiga och lätt att använda så jag brukar sitta i soffan på kvällen med dem. Antingen så sätter jag dem statiskt några minuter där det behövs lite extra kärlek. Eller så drar jag med den dynamiska koppen över benen för att få igång cirkulation och förbättra återhämtningen efter tex ett tufft intervallpass. Jag tycker att känslan är väldigt skön och direkt avslappnande för musklerna. De ger återhämtningen en skjuts så att jag är fräschare inför kommande pass. Det är viktigt att a hand om kroppen för att orka med den träning jag utsätter den för. Men även för vardagen och allt den ska utstå där. Jag tror nästan alla kan ha nytta av lite koppning då och då!